Söndag 12 juni.
Denna dag blev det tio timmar afrikansk massage. Fågelvägen är det inte så långt mellan ställena vi ska mellan, men det finns inte farbar väg, (även om den vi åkte inte heller definieras som farfar här hemma). Vi började med att åka genom parken och ha safari on the go. Vi började med att träffa en familj på en sex elefanter som vi stannade och tittade på en god stund. Sen såg vi ungefär samma sorters djur som dagen efter.
När vi åkte ut genom parken kom vi ut på den enda vägen i området, det tog nog närmare 7 timmar att åka den till man kom till den pyttelilla staden som var områdets centrum, det är så många delar av Tanzania som är så otillgängliga på grund av dessa vägar, obegripligt nog kom det en skruttig but en gång om dagen. Bilar har de inte. Folk rör sig hela tiden, till fots, på cykel och några på motorcykel, oftast tre och tre. Vilket var helt normalt, när det var 4dock skrattade selim och tyckte det var en kinesisk motorcykel… En mindrekul sak vi såg var herdar med kor, jag vi såg många, hela tiden. Men när vi rörde oss uppe i bergen där en stam levde vad det en del av djuren som det var ritat på geometriska mönster. Men ett antal av djuren såg ut att ha mönstren djupt inristade i huden. Vi har för oss att vi hört/läst något om detta får kolla upp det hemma. Just nu såg djuren ut att ha det bra, men det måste vara vidrigt när det görs. Selim pratade bort detta, hans vanliga skyddande av oss och något han som Tanzanian skämdes för tror jag.
Vi stannade även och åt medhavd lunch och upptäckte vi hade punktering så den måste bytas, bilen har alltid 2 extradäck med sig.. Då stannade en liten folksamling och tittade på oss, vänligt, som alltid. Alla Tanzanianer vi stött på har alltid varit väldigt trevliga, tom han dom gjorde ett försök attvara oss dar…
Till slut nådde vi huvudvägen västerut i södra Tanzania och den gick igenom Mikumi nationalpark. Vi såg några olika djur från bilen och massor av babianer på vägen, de sitter där och äter frukt o grönt som ramlar av lastbilar, men det är skyhöga böter på att köra på dem, men det händer ändå ibland.
Till slut efter 10 timmar på väg, var vi framme i orten mikumi där tog vi in på ett litet väldigt enkelt hotel som drivs av ett collage som träning av hotel och restaurang personal. Det var en upplevelse, alla ansträngde sig sitt bästa men de var också blyga. Vi fick vänta till en ny omgång mat var lagad så våra muzungo magar inte blev dåliga, det var som en skolmatsal med några sorters god och enkel mat. Förutom att det stank rengöringsmedel i rummen (min aatma blir bättre i det här klimatet, så med lite medicin överlevde jag.) och ett badrum som luktade lite avlopp så var det ett helt ok besök i verkligheten, uttittad blev vi också, som de enda icke svarta på plats.. Sov gott efter en lång dag
