9 juni, lämnar Dar.
Efter en tidig frukost så blev vi upplockade på hotellet av selim, vår förare och guide, han visade sig vara helt underbar, skyddade oss som en mor och berättade om djur i parkerna och det liv vi såg längs vägarna med värme och stor kunskap. Han hade tom modet att säga det vet jag inte ett par gånger, vilket fick en säker på att när han sa var det sant, (vilket inte alltid är fallet), utom när han försökte skydda oss från obehagligheter, men mer om det senare.
Dar är en stad som vuxit ur sin kostym, det råder osäkerhet om hur många som bor där, det beror ju på hur stort område man räknar också, men mellan 5 och 9 miljoner har vi hört uppgifter på. Och den har bara en ganska liten stadskärna, dit alla ska på morgonen, och vi bodde norr om den och skulle söderut… det tog 2 timmar att komma ut ur staden. Stadskärnan, som vi såg dagen före, är ganska lik stadskärnor världen runt, men när vi började komma ut i förorterna, eller vad man ska kalla det började vi se Tanzania. Ett samhälle finns längs en väg, även om det finns hus i flera rader, finns inga vägar till de innanför. Hela livet levs utomhus, sängaffären är bara en massa snygga sängramar som står ute, just ihopsnickrade. Alla är ute, så här på morgonen såg vi en massa barn i skoluniform på väg till skolan, massor av försäljare med en stång kläder, bananer, klockor eller något annat med eller mindre begripligt. Husen är riktigt skruttiga, sällan putsade eller målade, med rostiga plåttak utan fönster. Men de är ju inte där, ens nu är det som kallast, så jag förstår att de inte prioriterar dessa. Men människorna är snygga, vackra, rena, kläder i starka färger. Att kläderna är rena verkar vara ett under, så dammig man blir på dessa vägar. De flesta kvinnor och en del män går klädda i traditionella kläder, andra i skjorta/ tskirt och långbyxor, du ser inte en vuxen man med shorts utanför safariplatser, det är viktigt att vara snygg
När vi åkte vidare ut på landet kom liknande byar bara då och då, men massor av folk. Nu var det förmiddag men helt plötsligt blev det en förändring, det var massor med barn hemma utan skol kläder, sen efter ett ytterligare antal mil blev det skolor och skolgårdar fulla med barn i uniform igen. Jag frågade selim om detta och han sa att i Tanzania finns det 120 olika stammar där man gör ganska lika och i stamområdet vi passerat prioriterar man inte skola. Det är dock förändringar på gång stammarna blandas upp allt mer. Men de har alltid levt i fredlig samexistens.
När vi skulle svänga av asfaltsvägen stannade vi för lunch, vi klättrade upp på takterrassen till ett litet lokalt ställe. Selim kollade vad som redan var klart, det blev pommesfrites och äggröra, gott. Sen fick vi vår första “Afrikanska massage” det tog några timmar att köra 10 mil på en helt sönderregnad väg, guppen här gör en riktigt usel svensk grusväg till en motorväg.
Sen när vi svängde ner mot vår Camp vid rufij river och hade några hundra meter kvar började selim peka ut färskt elefantbajs och helt plösligt klev det ut en elefantmamma med sin unge precis framför oss, vilken känsla det var! När vi svettiga och dammiga sen kliver ut ur bilen blir vi välkomnade med färsk mangojucie, en känsla det också. Vi hade bokat en lerhydda för fyra, men de uppgraderade oss då de ändå hade få gäster då det är försäsong så vi fick två hyddor. Anton anklagade mig för att ha lurats när han klev in i hyddan, det var ju ett riktigt rum med sängar hyllor stolar bord, som i ett vanligt hus, och ett badrum. MEd dusch och toa, fast riktigt inne var man inte, det var myggnät i fönstren men det var otätt lite här och var, så vi vande oss vi ett antal husdjur, ödlor på väggen, spindlar och en tusenfoting, vi fick fråga vad det var. Hoprullad var den som en linnebulle, svart och röd. Ödlorna var bra de åt flygfän, inte för att de är så många, vi kommer att ha massor med myggspray med oss hem.
Men dagen var inne slut ännu, vi fick ta trapporna ner till floden och åka en liten tur på någon timme på en pråmliknande båt och se massor av häftiga fåglar i vackra färger, flodhästar och krokodiler vi gick ur båten på en liten sandstensö och såg solnedgången. Efter en god middag trodde man att man skulle sova ovaggad, men djungelns ljud väckte en ett antal gånger, syrsor på steroider, bushbabes, brölande flodhästar (de lät verkligen som att de stod utanför dörren fast de nog var på stranden på andra sidan floden) och ett antal andra odefinierade ljud. Men det gjorde liksom inget, den första dagen i Afrika var underbar.
