Safariveckan i trädhuset.
Det här ska handla om safariveckan i trädhuset men först måste jag berätta om kvällen före. Tälten som vi bodde i är utspridda längs floden, ganska glest. Man får gå själv på dagen, men inte gå närmare än 50 -60 meter om det står en elefant ivägen, då får man vänta… men när man vid halv åtta ska till restaurangen ska man vifta len en ficklampa så det kommer en sk watchman och hämtar en, alltså inga män i kamoflageklader med bössa, utan lite äldre herrar men sisådär engelska och kanske en påk. Vi bodde i tält nr 5 och ungarna i tält nr 3 ett tält och 50 meter emellan. Vi skulle precis gå när vi insåg det redan stod två herrar och lyste med ficklampor utanför vårt tält. Vi tittar ut och säger vi vill gå, de säger att det är lejon!!! De lyser efter. Men vi ska gå ok??? säger vi men traskar med mot först ungarnas tält, då ser vi att framme vid restaurangen lyser en massa människor med ficklampor i vår riktning, de skriker åt oss att backa undan för det är lejon emellan oss, typ 100 m emellan oss vi springer in mot ungarnas tält, jag hörde verkligen lejonen i bushen precis bredvid oss. Sen när vi kikade genom öppningen hann Lina och Anders få syn på lejonen precis bredvid. Sen kom ägaren och hämtade oss med bil, medan väktarna fortsatte till nästa tält för att se till dem innan de hämtades. Det hände något mellan 0 och 3 gånger per året att lejonen kommer över floden till Flatdog. Men man trodde det hänger ihop med att det är nya hanar som tagit över området. Ryktet sa att det var 11 honor som gick runt. Lite stirrig var det, men vi sov gott, människor är inte naturlig föda för lejon, utan de dödar endast människor om de blir rädda och överraskade. Så nu kommer trädhuset.
24 juni, midsommarafton flyttade vi till trädhuset och åkte därifrån den 30, den lyxigaste veckan vi antagligen någonsin får. Alltså, det var grodor i soffan, spindlar vid toapappret (och då snackar vi spindlar) duschen var en direktgasolbrännare som la av så fort det kom en vindpust och en massa annat som förstås man inte har på ett lyxhotell i staden.
Men att ha ett trädäck runt tre stora träd, men ett eget vattenhål nedanför, där det kom giraffer,elefanter, babianer, olika antiloper och säkert flodhästar och kanske rovdjur och drack på natten.
Lunch och middag kunde vi välja att få serverad på plats, vilket vi alltid gjorde med lunchen när vi var hemma. Sängarna hade tak och skärmväggar åt tre håll, men framåt var det bara sängens myggnät som skiljde en från naturen. Så kunde man inte sova så kunde man ligga och titta på stjärnhimmelen, vilken stjärnhimmel, det finns inte så mycket kringljus så man ser så mycket, och höra djurens alla ljud, flodhästarna som grymtar och stönar, apor som larmar varningar till andra djur, kanske det är leoparden som smyger runt.
En gång tror jag att jag hörde lejon, då var jag inte så kaxig, men det är för högt för att ett lejon kan hoppa upp, och människor är ju inte naturlig föda för lejon. Jaffet, Han som tog hand om trädhuset åt oss, var där och vaktade skötte vår tvätt mm, (nya förde krig mot aporna med sin slangbella, han var rätt trött på att sopa efter dem…) la en varmvattenflaska i våra sängar så det var varmt och skönt när vi la oss. Första kvällen la jag mig som man gör när man tältar i fjällen, ullunderställ, mössa, raggissar för det är runt 10 grader på natten. Och så kröp jag ner under täcket, som var tjockt och varmt och där låg en varmvattenflaska, jätteskönt.
Annars är det vinter här, och det dummaste jag gjort med packningen, var när jag stod med min sköna flecce i handen och skippade den. “jag har ju en ganska varm och en tunn kofta det räcker säkert”. Vad jag saknat den fleccen. För vi visste ju att det var kallt på nätterna, men att det blir smällkallt direkt när solen går ner vid sex, då blir det becksvart direkt, och kallt!, hade inte gått in. Ska man då ha ytterligare två timmar kvällsafsri, där man sitter högt upp helt öppet men en filt det blåser tvärs igenom, då längtar man efter sin flecce.
Livet rullade på, Lina drack för lite på en av heldagsafarina och kroknade lite. Fick vila en morgon. Annars har vi stått på benen förvånansvärt bra, lite snabba magar ibland. Lite strul med ont i magen och hängighet hos några av oss, några dagar. Och då har vi ätit i princip allt. Kladdig coleslawliknande sallad på tåget lät vi bli, men grönsaker frukt, tom glass en gång, på alla olika sorters ställen, allt har funkat. Vi äter probiotikatabletter, typ bakterierna i en tallrik yoghurt, men om det är de som räddar oss eller att det faktiskt inte är så farligt här vet jag inte.
Tar ett eget inlägg om safarin, men bara boendet, djurlivet på plats och de trevliga människorna hade gjort denna vecka helt underbar.
