Västerut tog vi oss landvägen, men tillbaka valde vi att flyga. Det var ingen enkel operation det heller. Vi fick en ofrivillig natt i Lusaka, då flighten vi skulle ha åkt med ställdes in och vi fick ta nästa plan som gick ett dygn senare och dessutom mellanlandade i Harare. Flygbolaget beskrivs kanske bäst som Afrikas Ryan Air…, men vi kom fram, dock ej med så hög standard.
Ryggen: Jag har haft diskbråck för ett par år sedan och ryggen krånglar lite allmänt, så lite bekymrad var jag. Fick nytt ont i övre delen av ryggen strax före vi åkte, så gick och fick en plågsamt skön massage och det kändes bra sen.
Men tre veckors skumpande, usla sängar ofta och framför allt väldigt lite rörelse, (men får inte gå som man vill i djurtäta områden och som okunnig muzungo har man begränsad rörelsefrihet även i städer) tog till slut ut sin rätt.
Så sista natten före avresa från Luangwa bröt det ihop lite, väldiga smärtor i övre halvan av rygggrn, tack ock lov för varmvattenflaska, med den kunde jag sova en del. Morgonen efter var det dags för den sista promenaden i parken, och som jag trodde blev det bättre.
Men sen åt jag full dos Ipren o alvedon (och för mig som äter värktabletter ett par gånger per år är det mycket) fast ändå kunde jag inte ens sitta och äta lunch. Vi hade lämnat trädhuset men Lina och jag gick in på damernas för att gnugga in Tigerbalsam på ryggen då verkligen kände hon en bukt ingen mellan två diskar högt upp på ryggen…man är inte så kaxig när man befinner sig i bushen mitt i afrika, med närmaste sjukhus med hyfsad västerländsk sjukvård finns i Sydafrika, evigheter bort. Dessutom hade jag ett par resdagar framför mig med massor av sittande… men flygningen till Lusaka var iaf en bit på väg mot civilisationen så den genomfördes och ryggen var faktiskt bättre av Tigerbalsam.
Väl på hotellet på kvällen hade jag jätteont. helt enkelt väldigt skönt att flighten blivit ombokat (inget ont som inte…). Försökte googla på sjukvårdsupplysningen, gick inte, men grävde fram deras utlandsnummer, så vi kostade på oss ett samtal dit. Fick prata med en kvinna som var vänlig, och gav mig ett bra råd och det var att försöka skaffa voltarensalva s dyl. Men sen gav hon mig rådet att på flygplatserna ligga på golvet med benen på en stol, hon har inte varit muzungo på en afrikansk flygplats där man kanske sopade golvet lite slarvigt i förrgår… man är uttittad nog som det är ändå.. Nåja en natt med Ipren var åttonde timme och alvedon var sjätte så var jag redo för att äta frukost. Det kändes bättre, men det gick sjutton inte att knäppa en bh, det var precis under den det gjorde som värst ont.
Så sikte på ”mallen” typ ett becakat köpcentra, tvärs över parkeringen. Fullt med välklädda människor överallt. Där kom jag utan bh, med de bylsigaste kläder jag hade. Hittade ett apotek och vanlig voltsrensalva. Och letade efter en för stor bh i ett par butiker, jättekonstiga storlekar och så fick man inte prova för det var underkläder…. Men sen hittade jag wolsworth där fick man prova om det var mörka färger, även Anton som köpte en vit tskirt fick prova sin i svart. Hittade en jätteskön sportbh som funkade, men här var det exakt samma priser som hemma som gällde. Det här är ett segregerat land, vissa har, många inte.
Lunch på samma kycklingställe som sist vi var här, där blir man mätt och belåten för 30 kronor, men på andra ställen bredvid kostar det som i Sverige.
Ryggen hankade fram men sen var det vila på det rum som vi hade sen utcheckning på. Den sightseeing jag tänkt mig lades på hyllan. Salvan gjorde nytta i kombo med medicinerna, så efter middag på samma ställe igen… var jag redo för flygplatsen och en jobbig natt.
För nu skulle vi ta en jobbig nattflygning från Lusaka till Dar es Salam, men en mellanlandning Harare, Zimbabwe (åt fel håll) först… De var den varmaste flygresa någon av oss gjort. Inget självvalt flyg, utan helt enkelt det bästa som fanns. Det finns inte mycken kommunikation mellan dessa 2 grannländer, folk vet orimligt lite om grannlandet med. Zambia samverkar med länder söderut och Tanzania med länder på östkusten.
Flygplatsen var ett kapitel i sig. Så många olika väsk och passkontroller har ingen av oss någonsin varit med om.
Morgonen efter på Dars flygplats var jag mycket bättre, trots flygstol.
Väl framme här på ön är jag helt bra på dagarna, nätterna är dock inte så roliga, sängen är hemsk. Lite bad (vid högkvarter) och promenader gör susen, och det som buktade syns inte mer. Slutet gott allting gott, men det var inte kul när vi läste på om hur man kontaktade sosinternational…
Sista flygresan från Dar till Zanzibar tog 20 min, men var lite stirrigt, det var inte ens ståhöjd i planet och ett tiotal sittplatser, vi hamnade bakom piloten, kul men nervöst…
