Jag sitter här och retar mig på en guidebok, den är bra så till vida att den innehåller massor av fakta och fina foton. Men författaren lägger sina gubbiga värderingar som ett kletigt täcke över hela boken. Han lägger patriarkatnormen över alla beskrivningar över de olika djurens familjestrukturer och parning.
Parningen beskrivs för övrigt på en mer detaljrik nivå än något annat ”hanen kan para sig med honan upp till 50 gånger i timmen och över 2000 gånger under honans brunst” om dvärgmangusten, som har en liten kort text på en knapp sida totalt, inget annat når denna detaljrikedom och en sådan exakt beskrivning om parningen förekommer hos de flesta djur… (för övrigt kan man fundera på om dvärgmangusthonan håller med om vem som parar sig med vem.
Jag uppfattar hans beskrivningar om deras familjeliv som väldigt skiftande, speciellt rovdjuren har många olika sätt att strukturera sig på. Men allt som inte är en hane- en till flera honor förhållanden får epitet som ovanligt, annorlunda osv. Zebrafamiljen beskrivs som ett harem, kort och gott. När det gäller den strimmiga hyenan ”kan honan ha harem, dvs flera hanar. ” Då måste det till en lite extra förklaring… Dessutom börjar han beskriva dem med ”mycket lustiga och ovanliga sätt att organisera sig rent sexuellt”. Fast liknande saker skriver han om ungefär hälften av åtminstone rovdjuren…
Sen är jag ingen biolog, men begriper verkligen alla djur hur faderskapsprocessen fungerar? Han hävdar att honorna parar sig med flera hanar för att få dem att tro att de alla är fadern, här leoparden ”men genom att para sig med flera hanar lurar honan hanarna så de låter hennes avkomma vara i fred” Är det helt enkelt inte så att det är honor med detta beteende som lyckas sprida sin avkomma och därmed de gener som har beteendet. Darvin, det naturliga urvalet. Och är det inte bara så att en hane låter en hona som han parar sig med ha sina ungar i fred, han har väl ingen koll på fadersskapet? Denna beskrivning kommer ofta när honor parar sig med flera hanar. precis som om de behöver bli urskuldade för det. Så mycket mänskliga (gubbiga) åsikter han har om djurens egenskaper.
Allra värst är han långa beskrivning av ungstona hos Zebrorna (de med harem kort och gott ni minns). honorna ställer sig i utmanade poser för att få hanarna att slåss och sen går hon bara iväg. ”…på så sätt kan ett ungt sto sätta griller i huvudet på hanarna 5 dagar i månaden i upp till över ett år innan hon äntligen bestämmer sig” Ja men sluta, hur mycket gubbiga, mänskliga värderingar kan man lägga på ett djurliv! Varför då? Jo, Evolution, nu igen! Den hona som väljer hingst med omsorg får ett bättre liv och avkomman klarar sig bättre, hon har ju bara detta enda val, generna förs framåt. Återigen. (Sen kan man kanske säga att det nog gäller oss också:-))
Så nej, köp inte den här boken, i övrigt är den bra, men man retar upp sig hela tiden. Det här var bara lite av allt dränkande av djuren i dessa gubbiga värderingar. Han ger dem så mycket mänskliga egenskaper.
