Måndagen den 20 juni.
Uppstigning god frukost, och iväg till bussen. De skulle prompt sätta oss längst fram och inte på de platser vi bokad, men det krävde vi, vet inte riktigt varför vi skulle sitta där om det var av någon sorts vänlighet eller om det var bra reklam att ha vitingar på bussen? Sen började ett väldigt intressant spektakel. Det ramlade hela tiden på folk för att sälja allt från mobiltelefoner det stod Apple på till solcellsladdare till läsk till bröd till smycken o tyger. Samtidigt som en massa passagerare sprang på och gick av hela tiden av outgrundliga anledningar. Sen stannade en minibuss bredvid oss och ut vällde ett tjugotal kvinnor de flesta klädda i röda jackor med en vit krage och vit turbanliknande sak på huvudet, några hade prästliknade krage. Om det var någon sorts delegation för något kristet sjukhus, barnhem eller liknande, eller så kanske de var nunnor, men två av dem hade barn de ammade.. Lyckades inte lista ut det hela. Men sen lastade de av sitt bagage. Det var ett berg, massor av såna där förvarings påsar för täcken som Ikea har, fulla med främst fleecefiltar, alltså jag pratar minst 30 stycken, potatis och rissäckar i 50 kg-klassen och en massa annat med okänt innehåll. Vårt bagage hade de inte lagt i bagage utrymmet utan tryckt in på den trånga hatt hyllan, deras bagage hamnade till en del där, men där måste det redan ha varit något annat sen fylldes hatthyllan i hela bussen och det sista sätet från golv till tak. Som Anders sa, det kanske inte spelar så stor roll om man är fastspänd (ja det fanns fungerande bälten) när man får 50 kg ris i nacken vid en krock… och svenska bussbolag med dålig lönsamhet har lite att lära, vem har sagt att det måste vara mer än 30 cm gång i en buss, det går bra att mötas ändå. Och om man köper lite smalare stolar får man vips in tre säten i rad och knöar man ihop sätena ryms 69 pers i en liten buss. Och om tre damer med väl tilltagna rumpor inte kan sitta bredvid varandra så kan de ju helt enkelt komendera runt lite smala ungdomar så att alla får plats. Så här långt satt jag och var road och fascinerad, men sen när vi åkte startade det. Tvn slogs på och då drogs det igång en massa musikvideos, med körer och soloartister, oftast tillsammans, som sjöng, i mina öron snarlika, sånger av andlig karaktär. Männen såg oftast ut som en karikatyr på en amerikansk frikyrkopastor och kvinnorna var klädda i stora sjok av västerländsk modell. Och så höll det på, högtalarna var lite glappa, så ibland fungerade inte den över våra huvuden, lite frist. Jag vill inte tänka på hur det hade varit om vi hade satt oss längst fram…
Nå ja strax efter mörkrets inbrott stannade vi och var på tiko strax. Detta ställe blev jag tipsad om från en safaricampägare när jag frågade om ett ställe att stanna på på vägen. Det ska vara ett ställe som hjälper lokala bönder ut ur fattigdom genom undervisning hjälp med nytt utsäde och protein i form av duvor och kaniner mm. Men jag såg inget av de. De har också en skola för traktens barn, men idag drivs den av staten, fast det funkar inte så det ska bli delat ledarskap igen. En restaurang och ett antal rum och sovsal för gäster finns också. Där bodde vi, fast när vi klev in i de bästa rum de hade (200kr natten) fick vi en liten chock, total kulturkrock när vi vant oss var det inte så illa, plåttak, alltså bara ett lager, betonggolv, dörrar som slutade några centimeter över golvet eller gnisslande mot golvet när man sköt upp dem. Fönster med både glas, galler o myggnät, fast med så dålig finish så att det fans en massa döda och levande spindlar emellan, en doft som vi tror var en blandning av rengöringsmedel av läskigaste sort (fast det var skitigt) och mögel, fick ta astma medicin hela tiden.. Duschen funkade så att man kunde få en strile kallvatten uppifrån men sen fick man en hink varmvatten levererad som man fick ösa över sig med en kanna. Avloppet ur hörnet som var nedsänkt och kaklat var helt enkelt så att det var en bit av kakelplattan
urhhuggen.
Människorna var trevliga både tysk/australienskan som höll i stället, de lokala anställda och de andra två gästerna som också hjälpte till med att samla in bistånd till stället.
En natt i en väldigt obekväm säng avslutade dagen
