Tisdagen 21 juni.
Dagen började med frukost som tog någon timme för att de glömde bort våra ägg. Rundvisning av någon som visade alla husen, men inte riktigt förklarade vad de egentligen fanns till för och ledde oss till den lilla Boden där de sålde saker som syddes där. Vi fick reda på att det fanns en massa svdelningar och 85 anställda en budget på 200 dollar per år, men vi har fortfarande ingen aning om vad de egentligen gör. De djur och odlingar som fanns var liksom bara nog för några familj eller rena exempel, så de var nog just det, exempel. Men alla var trevliga. På eftermiddagen gick vi till byn och gick ett varv på marknaden, yköpte lokal melon för 5 pengar, hon vill bara ha tre. Och två mandariner som, insåg vi sen, var importerade för 7 pengar. Det är jättekonstigt här i Zambia, jag får inte riktigt kläm på landet. Längs en bit på vägen säljer alla meloner, nästa bananer, det kan vara 10, minst, olika människor som säljer samma sak. Och här, mest importerade citrusfrukter, i nät, och äpplen- i Afrika… i Tanzania såldes olika säsongsfrukter överallt längs vägen, något har gått lite snett. Under middagen fick vi lära oss om att all denna majs man gör majsmjöl av inte alls lämpar sig för klimatet, man borde odla kazawa istället, såg och smakade i Tanzania, tål torka bättre, men att det finns mycket statliga mutor inblandade när man väljer grödor, kanske detta även gäller frukt eller, jag förstår inte.
Middagen är också ett eget kapitel, vi kom upp, tre av oss, för att fylla på med varsin läsk, halv fem, då ville de att vi skulle beställa middag redan men säga när vi vi ville ha den. Efter hämtade av Lina valde vi fega västerlänningar kyckling och pommes (nsima, majsmjöl räckte efter kvällen före), fast det stod att det tog lite tid, men det gjorde inget, vi beställde maten till kl sex, så blev det ju bra. Men när föreståndaren, eller vad man nu kallar henne, kom fick vi reda på att, dels höll de på och bakade och dels att ta lite tid betydde att de måste gå till byn och köpa potatis… det slutade med att även de andra två fick äta samma som oss och vi alla fick en massa överbliven mjuk friterad sötpotatis att äta medan vi väntade. Typ sju fick vi maten.. Och en massa kakor efteråt, som inte var så värst. Alltså vi hade en väldigt trevlig kväll, men något kändes väldigt amatörmässigt, och de har funnits i 15 år…
