Bwejuu på Zanzibar
På Zanzibar hade vi 7 nätter, dessa valde vi att testa två olika platser, en liten by i söder på östkusten, med mycket tidvatten. Och sen den mest turistiga orten Nungwi på öns norra spets. Med hotel på västra sidan och den plats på ön där man kan bada nästan jämt pga det blir djupt fort.
Vi blev som uppgjort hämtade av hotellets chaufför på flygplatsen, sen körde han till Stonetown där vi bunkrade shilling. Det är bara i stan det finns bankomater, så vi behövde kontanter till det mesta för en vecka. Väldigt feta buntar med sedlar blev det. Den största sedel som finns är 10000 tzh, men det motsvarar 40 kronor…. Sen körde han oss till det som kunde ha varit ett paradis på jorden, kanske var det det när det öppnade för 20 år sedan, men nu var det väldigt nedgången. Läget vid stranden som består av den vitaste finaste sand man kan tänka sig är helt underbart. Maten och servicen i restaurangen var jättebra. palmerna som i den bästa tv-reklamen.
Men när vi kom fram med den trevlige chauffören som hade väldigt bristfällig engelska. Blev vi liksom inte välkomnade av någon som förklarade vad som gällde, inga papper heller om det fanns det. På alla ställen vi bott på, och det har både varit dyra och väldigt billiga har det alltid kommit någon och presenterat sig som Manager och gått igenom allt från frukosttider till betalsätt, regler mm och framför allt sagt att ni kan vända er till mig med era funderingar. Inget sånt… det finns en ägare, han har jag mailat med, men namnet kunde bara ha varit både kvinnligt eller manligt, så först sista kvällen insåg vi att, efter att vi pratat med chauffören och vi sa men ägaren är väl inte här, pekade han ut honom. Det var killen som drällde runt i Che Guevara tskirt och reggae mössa och hinkade öl hela dagarna och hade mest dimmig blick av alla efter alla väldigt söta hemrullade cigaretter som röktes av de flesta. Vi hade trott det var en lokal alkis med hyfsad ekonomi… ja det var det ju…det var liksom inte underhållet på evigheter. Handukar och lakan var så trådslitna, det första som hände var att Anton satte sig i en hängmatta, den sprack av ålder. Vi sa till en i personalen försökte tafatt ta bort den från träden, lyckades inte och sen blev den liggande i de fyra dagar vi var där. Inga vettiga myggnät, Anders och jag bodde på övervåningen med bara pinnar till tak och väggar och en del öppningar för fläktens skull, traditionellt byggnadsätt. Men inga myggnat, vilket gjorde att man alltid fick myggbett när man var på toa på natten, ingen malaria här, men denguefeber finns, sällsynt dock, men alla andra ställen vi bott på har myggnät, om det inte är öppet tak då, men då blir det inte så många myggor heller.
Ja jag kan gnälla mer, men vi hade det bra, gick promenader när det var lågvatten, vilket var på förmiddagarna när vi var där. Och badade i vågorna på eftermiddagens när tidvattnet rullade in. Åt utmärkt mat, färsk fisk och goda vegetariska röror, enkelt, men vällagad av perfekta råvaror. Vädret var sisådär, det har det varit hela juni tydligen, inte normalt. Men lite moln och blåst hindrar inte en svensk från att bada i indiska oceanen…
Vi var på en Spice tour en dag. Och jag vet inte om dessa körde till sina kompisars ställe eller om detta verkligen är vad alla får, det var billigare än de priser jag sett. Jag trodde vi skulle till en som faktiskt odlade kryddor och se tillverkningen, men vi fick en liten promenad på stigar i lite bush, där ett antal sorters kryddor och frukt visades upp, och det var ju bra, men sen dök det upp en kille som gick runt och flätade en massa av palmblad, en som klättrade upp i en palm, sen fick vi smaka färska kokosnötter, men detta har vi redan gjort, och försökte säga…
sen hade killen flätat klart och familjen Holmberg höll god min när de blev behängda med allehanda kronor och slipsar och armband, kortet de propsade att ta på oss kommer att vara en väl bevarad hemlighet. Verkligen inte vår grej, sen fick vi smaka frukt, god, men sånt vi får till frukost de flesta dagar här… och sen fick vi handla, vilket var planen, men jag bara hoppas vi köpt lokala kryddor… och sen förväntades dricks av dessa unga män…
Nej kommer ni någonsin hit, följ inte bara med på en Spice tour, utan ta reda på vad som ingår på riktigt inte bara vad som står i pappren… det fick oss lite avtända och vi hoppade över snorklingsturer mm men vi är så fulla av intryck att det inte spelar någon roll hänga på stränder räcker. Sanden är så fin, så att när den blir blöt blir den som en icke Newtonsk massa, både flytande och fast på samma gång. Så som vi gör i förskolan av majsena.
När vi hängde i de mjuka sofforna bredvid restaurangen ibland före och efter maten kändes det mest som om alla väntade på att vi skulle gå, när vi inte var där luktade det söt rök från deras hemrullade cigaretter och framåt eftermiddagen var flera av personalen alldeles lullig med dimmig blick, så när vi åkte därifrån beställde vi skjuts till kl 9; så chauffören skulle vara nykter…. Det är ett tragiskt pris de betalar för välståndet på ön, för här ser vi inte alls de väldigt magra och uppenbart väldigt fattiga människor vi sett tidigare, men ön offrar många unga män på turismvälståndets alfare. Så svart och vitt är det ju inte, till viss del är det ju självvalt men ett dilemma som på alla turistorter med stora sociala skillnader.
Havet var trots allt turkost och sanden helt vit, så vi hade det bra
