Jaha, räknade med det till första gången, men sen gick det ju bra, så då blev jag övermodig. Var och vaccinerade mig och Anton i måndags, första Twinrix (hepatit A o B) för honom och andra för mig och så passade jag på att ta ny stelkramp också. Inget bra, ja jag vet ju inte vad som hade hänt om jag tog dem separat, men nu radade biverkningarna upp sig på rad. Ganska på en gång började stelkrampsarmen värka, men den håller på att släppa nu, torsdag förmiddag, men jag skrek när någon nuddade den när det var som värst.
På onsdag morgon vaknade jag helt groggy försökte gå till jobbet, allt tog evigheter och så gav jag upp när jag insåg jag hade feber, sov till 12… Muskelvärk och illamående byggde på biverkningslistan under dagen. 5 i morse vaknade jag av att alla muskler värkte så in i bängen, messade kollegorna stängde av larmet och sov till 9….
Men det håller på att vända nu illamåendet känns bättre, jag är inte trött, stelkrampsarmen går att lyfta och jag tror att muskelvärken inte är lika illa… Så imorgon är jag igång igen 🙂
Men det är ett litet moraliskt dilemma här. tycker jag. Jag har sjukskrivit mig i två dagar, jag kunde inte gå till jobbet, hade inte fixat det. Det betyder ju att skattebetalarna (ja nu, när det handlar om 2 dagar, är det arbetsgivaren, men i mitt fall är det ju kommunen=skattebetalarna) får betala för något jag utsatt mig själv för, inte medicinskt motiverat alls, utan bara för mitt höga nöjes skull, är det vettigt? Nej, jag borde ha tagit semester eller komp, men det kan man ju inte söka i efterhand, så det blev sjukskrivning, men det skaver lite, bättre går det att använda skattepengar. I just detta fall har de inte tagit vikarie så arbetsgivaren tjänade bara in min karensdag, men som princip.
Och nu är jag lite rädd för fortsättningen… Det ät en gula febern-spruta kvar. Jag ska äta tabletter mot Tyfoid och dricka Dukoral mot Kolera…. Jag lovar, kollegor, att göra det en sak i taget och försöka lägga det så att jag blir sjuk mest på helgen, om jag får mer biverkningar…
Och Dukoralen är jätteviktig. Just nu håller läkare utan gränser och Zambias hälsomyndighet på och genomför en massvaccination mot kolera i Lusaka, den största i världen hittills. Regnperioden kom sent vilket ställde till det med vattenkvaliteten och man befarar ett kolerautbrott annars. Det ger dubbla känslor, eländigt med allt som klimatförändringarna ställer till med, men så hoppingivande att ett av världens fattigaste länder får till en vaccination i förebyggande syfte 🙂
Fast jag skulle ju inte vilja backa 🙂 Det närmar sig och jag längtar!
