Safari i South Luangwa National Park.
Här tänker jag berätta lite allmänt om känslan att åka på safari och återberätta det mest spektakulära vi sett, men först, mest för min egen skull, rabblar jag de olika dagarnas aktiviteter.
Nej först måste jag presentera vå guide, Wallace (fast det stavades inte så), en klok man, med enorma kunskaper om sin park, alla djur och växter.
Han var dessutom en av de få som, av de vi träffat ordentligt, var mest nyfiken och kunnig om sin omvärld. Han kunde diskutera brexit, hade varit iväg med giudegänget och hoppat bungyjump och var väldigt nyfiken på vår tillvaro i Sverige. När vi beskrev vinterdäck fick han något längtansfullt i blicken “i would love to drive so” Han var väldigt skicklig att ta oss fram överallt med vår toyota land cruiser men lastbilsöverbyggnad där vi satt högt upp och fritt. Det var många gånger jag tänkte här går det inte att åka, men jo det gick det. Att vara guide i Zambia är säkert en form av överklass, han tjänar bra och vår Camp betalar månadslön året runt även under de två stängda månaderna. Men då hämtade han upp oss halv sex på morgnarna och lämnade oss åtta på kvällen, 4 lediga dagar i månaden var det tänkt att han skulle ha, men i juni hade det bara blivit två. Så träffade sin fru och dotter gjorde han inte så mycket.
En normal safaridag åker man på safari 2 gånger mellan 6 och10 på morgonen och mellan 4 och 8 på eftermiddagen. På förmiddagsturen ingår ett fikastopp. På eftermiddagsturen ingår ett sk sundawn-stopp, med lite plockmat och dryck på någon av alla undersköna platser för att titta på solnedgången. På denna tur är en sk spotter med, en kille med lampa som är extremt bra på att uppfatta rovdjur och rikta ljuset mod dem (deras ögon påverkas inte så mycket av ljuset, däremot gör gräsätarnas det, så dem lyser man inte på)
Några dagar får man byta det normala upplägget emot en heldagssafari. En ranger från parken följer med, tuff kille med bössa, jobbar mest med att förhindra tjuvskytte. Man har lunch medpackad.
Morgonsafarin kan bytas mot en walking safari, då följer samma ranger med först i ledet. Om han främst är till för att skydda oss gäster, eller till för att skydda djuren, ifall en gäst halar upp en bössa, kan man fundera på.
Nu safarisammanfattning, den 24 tog han med oss på vår första kvällsafari, det var första gången vi så ett lejon, ginger, kallades han för sin ovanligt ljusa färg. Vår guide hade haft koll på honom sen han föddes 9 år tidigare. Nu hade han precis tagit över ett revir med honor, så det var lite turbulent i området.
25 åkte vi på morgonsafari och diskuterade upplägget för resten av veckan en morgonsafari, mycket olika djur såg vi. En kvällsafsri blev det med då vi tog pontonen en bit söderut tillbaka, en upplevelse i sig.
26 blev det en heldagsafari upp till en sektor på vår sida av floden vi fick åka en mil på vanliga vägar först, i 40, jag frös en del… men det var den djurrikaste dagen, helt underbart.
27 var det åter morgon och kvällsafsri, men denna morgon tog vi en promenad, då hade vi två andra gäster med oss också. Då har man med sig en ranger, med bössa, från parken, deras huvudsakliga arbetsuppgifter att förhindra tjuvskytte, men de följer med på sk walkingsafaris också. På kvällen kroknade Lina, antagligen hade hon druckit alldeles för lite, så morgondagens heldagsafari sköts upp och det blev två vanliga safaris den 28 så Lina kunde sova och dricka resorb på förmiddagen. På eftermiddagen tog vi åter ponton bron för att där sa ryktet bland guiderna att lejonet ginger fanns, men mer om detta spektakulära beteende senare. På natten fick vår spotter syn på en så ovanlig djur att det inte ens fanns med på listan över de djur man kunde se i parken.
29 tog vi åter en heldagsafari till de norra delarna av parken, vi såg en hel del djur, men de var mycket skyggare här och inte så många som det brukar vara och inga rovdjur, man kan inte ha tur jämt.
Däremot på hemvägen nästan hemma hittade vi en leopard som smög på några antiloper men babianer och antiloperna larmade, så det blev inte tidig middag för leoparden.
30 avresedagen, tog vi en sista promenad i parken, jag kommer verkligen att sakna att gå ute med antiloper och giraffer på nära håll.
Alltså det bästa är att se alla olika djur som vandrar runt och betar, men när man gjort det ett tag kittlar det lite extra när man ser lejon och leoparder, eftersom vi tittade på så många djur redan från boendet, så blev det lite extra med rovdjur. Och att gå runt blir liksom ännu mer på riktigt, man ser färre djur, men får lära sig mycket om de spår efter dem man ser. Och vår första siktade vi faktiskt en flock lejon som vi smög efter, men när de fortsatte vidare bröt rangern smygandet men man ser altid en del stora djur på nära håll.
Elefanter finns det 15000 st i South Luangwa, på 70 talet var de 100000, men då satte tjuvjakten fart.. Som minst har de varit ner på 5000 st. Men nu har man fått bukt med det mesta av tjuvjakten, mycket pga att man låter välståndet spilla över på folket i byarna, och även tar med en massa skolbarn på gamedrives, så de får se djuren och lära sig om dem. För elefanterna förstår inte gränser, utan de går i gryningen till böndernas odlingar och förstör och käkar, och här finns ingen stat med katastrofstöd, så det är verkligen en katastrof! Man lär dock bönderna att odla chili runt sina odlingar, för är det något elefanter avskyr så är det chilli.
Men de är så fina, vid huset var det många som kom förbi, men en familj vi höll koll på lite mer var en mamma som hade lite sneda betar, lätt att känna igen, och hennes typ 5 årige son och hans typ 1 åriga lillasyster och dessutom en till i magen på mamman. (man ser på betarna och höjden hur gamla de är)
De var så fina, tar hand om bebisen så väl, när den diar är det så man nästan gråter en skvätt, de är så fina mot varandra. Elefanter är de djur som tar hand om sina ungar bäst. De dricker alltid vatten i mitten av flocken osv. Jag förstår inte hur någon kan skjuta en elefant!
Flodhästar är märkliga djur. De tillbringar hela dagarna med att ligga i vattnet, om de inte blir för kalla nu på vintern då lägger de sig och solar en stund tills de blir varma. Men de kan inte vara uppe länge i solen, för de tål helt enkelt inte sol, de är dessutom vegetarianer, så de måste gå upp och äta 40kg gräs per natt… hjärnan är väldigt liten, vi har sett skelett, platsen för hjärnan är inte stor, så de går alltid samma stig upp på land, ofta i flera decennier. För att hitta stigen bajsar hannarna då och då när de går och snurrar samtidigt på svansen så att dyngan sprids ut ordentligt, de kan vara en hel buske som är indränkt. Om marken är mjuk blir dessutom det med åren ett dike, vi har sett diken som har varit ett par meter djupa.
De används ofta av rovdjur för att smyga sig på sina byten. Men vatten behöver flodhästarna , när det är ett år som nu när det regnat lite (klimatförändringar här också, det är ett stort problem med torka) kommer en massa att dö för alla vattenhål torkar ut och flodhästarna får helt enkelt inte plats i den grunda floden allihopa.
Ja jag kan fortsätta och berätta om alla olika sorters djur här, men det blir lite långrandig, men jag ska berätta om lejonäventyren vi haft.
Första kvällen såg vi som sagt ginger, den lejonhane som tagit över reviret tvärs över floden. Han är väldigt ljus och lite skygg och nervös jämfört med andra lejon. Så har han varit sedan han föddes, enligt vår guide som haft koll på honom och hans flyttande sedan han var liten. Han var väldigt hungrig och mager.
Sedan uppe i Nesfu-sektorn på vår heldagsafari, såg vi ett lejonpar, antagligen var det en hona som löpte och hanen i området, när en hona löper, är paret ifred själva ca 5 dagar, på smekmånad. De jagar knappt men när de springer på något så tar det det. Så nu hade detta par dödat en puku (liten antilop) hanen låg med jättemage och sov orkade inte titta upp på oss, och skulle sova länge på all den där maten. Medan honan låg och hungrigt gnagde på några överblivna revben. Vilken smekmånad…
Sen efter en massa olika djur och vi vände hemåt ramlade vi in i en buffelhjord på många hundra djur som vi fick försöka köra igenom.
Och strax efter det ligger det 7 lejon mitt på vår väg! Det var en familj med några halvstora lejon, troligen två olika kullar, och ett par honor.
En obehaglig upplevelse: En kvällsafari så säger vår guide att vi ska ner till pontonbron för där ska ginger finnas och ryktet säger att han dödat och ätit en av sina honor. Det ska lejon inte göra, de dödar ungar och kan bråka med honor. Men inte döda sina honor eller äta sin egen sort, kanske en tugga om de är väldigt hungriga men inte mer. När vi kom fram till platsen, utanför parken på fel sida om bron. Stod han med väldigt tjock mage och drack vatten vid floden. Och en bit bort låg en väldigt uppäten lejonhona, så sorgligt. Ingen förstod, alla var oroliga, vad ska hända nu?
Jag frågade om de kan lägga sig i och döda honom om han fortsätter men detta, vad guide sa att det nog kommer att diskuteras mycket, men han visste inte. Låt naturen ha sin gång är huvudregeln.
Vi såg och lärde vi oss mycket på denna Underbara vecka.
